Det här är ett inlägg till min vän Madelen.
Madelen och jag lärde känna varandra i april detta året. Men på dessa månaderna vi varit vänner så har vi kommit varandra otroligt nära.
Hon är en glad, sprallig, omtänksam, kärleksfull, stöttande vän.
Hon lyssnar alltid om man behöver det. Ger kloka råd. Men det viktigaste är att hon bara finns där.
Hon bara finns där när man behöver det som mest.
Jag hade privilegiet att få följa större delen av Madelens andra graviditet med Benjamin och det va ett sant nöje för mig att få vara en av de första som fick träffa och hålla honom. Underbar pojke det där!
Hennes dotter Amanda är en sån fin tjej. Kramgo, pussglad och helt underbar!
Madelen - du har verkligen lyckats att uppfostra din dotter rätt!
Kärlek är det viktigaste här i livet och det överöser du dina barn med.
Att du och jag har kommit varandra så nära är jag så otroligt tacksam och glad över.

Du är så stark vännen!

Du är UNDERBAR!

/ Din vän, Rebecca

Hejsan!

Det blev inget Ullared för oss idag, Då personen som skulle köra oss fick maginfluensa igår.
Men på onsdag har vi bestämmt att vi skall åka.
Så då blir det upp tidigt för att bege sig :) Kommer nog bli bra det :D
Så mamma kommer hit igen på tisdag för att passa Amanda på onsdag.
Så på onsdag får mamma gå och lämna stjärnan på dagis och hämta henne från dagis.
Men det kommer gå så bra så :)

Ikväll händer det inte allt för mkt.!
För Martins & mammas del blir det att dricka öl (Jag dricker inte öl mer då jag tycker det smakar vatten)

..Finns det ett mörker.
En massa känslor som bara vill komma ut, Men dom sitter fast, Inpräntade i mig och kommer ingenstans!
Jag vet inte hur jag skall göra för att släppa ut dom och befria mig från dom.
Ibland vill jag bara kunna skrika rakt ut om allt & ingenting.
Det finns så mkt som bubblar inom mig, Men jag kan inte förmedla ngt utav det!

Det är verkligen frustrerande för jag vet inte hur jag skall göra elr gå till väga.
Ibland kommer den där känslan "Fan vad rutten jag känner mig", Vrf den kommer har jag inte ngn som helst anning om. För hur det än är så är det inte jag som skall behöva känna mig rutten för hur jag blivit behandlad, Det är ju inte jag som gjort fel.
Det är ju personen som uppfustrat mig som borde känna sig rutten för alla fel hon gjort!
Men ändå är det jag som känner mig rutten, Det är ju inte jag som skall vissa skuldkänslor. Det är ju personen i fråga, elr har jag fel?
Vrf känner jag mig så rutten ibland?
Den frågan ställer jag mig varje gång!
Kan det vara för hur jag växt upp?
För hur jag blivit behandlad som liten fram tills nu?
Ja, Det är deffenitivt därför!

Vrf var jag ett utav alla dom barnen på jorden som fick en sådan usel, Hemsk och elak uppväxt?
Vrf var jag ett barn som blev misshandlad under hela min uppväxt både fysiskt & psykiskt?
Vrf finns det inte en levande själ på jorden som kan svara på alla mina frågor?
Vrf finns det inte ngn som jag kan sätta mig ner med, Få gråta ut hos, Få ställa alla mina frågor till, Berätta om allt det hemska jag fått uppleva och stå ut med.
Vrf finns det ingen jag kan få skrika ut alla mina känslor för?

Detta mörker, Helvete & dessa hemska känslor kommer jag alltid få bära på.

Trotts att jag kanske mår bra idag, Vissar en glad fasad utåt så finns alltid detta hemska inom mig.
Det tär på mig och äter upp mig långsamt inifrån.

I dagens läge kan jag ju sitta och säga:
- Det är ju tur att allt detta hemska hände mig egentligen.
Det är tur jag träffade dom idioterna jag varit tillsammans med.
Hade jag inte träffat dom (den näst sista iaf) så hade jag inte suttit här idag.
För att när jag träffade honom och han gjorde slut efter 1 år så fick det mig att gå drogernas väg.
Hade jag inte hamnat i den skiten hade jag inte hamnat på behandlingshem, Hade jag inte hamnat där så hade jag aldrig träffat mitt förra förhållande där jag oxå levde i missär.
Hade jag inte träffat den killen så hade jag aldrig träffat Martin, Hade jag alrdig träffat Martin så hade jag aldrig fått mina underbara barn. Så i all otur resulterade det senare i bara tur.
Jag fick världens underbaraste man som älskar mig för den jag är, & världens vackraste, Underbaraste & fantastiska barn tillsammans med honom <3
Jag ångrar inget utav det jag gjort, För hade jag inte gjort det så hade jag aldrig varit där jag är idag. Visst finns det dagar då jag önskar att jag kunde leva om allt och att jag då aldrig skulle gjort ngt utav det utan ändå försöka ta mig en annan väg fram för att få min dröm prins (Martin Sahlin). Men gjort är gjort och det är oxå tack vare det jag träffade Martin <3

Idag är jag väl glad och så men vissa dagar är jag bara så arg & frustrerad för att ingen förstår hur jag känner, Ingen förstår hur jag mår. Ni har själv inte fått uppleva det jag fått uppleva utav denna hemska människa, Det gör mig så arg. För vrf skulle just jag behöva gå igenom detta och bli ett offer för min egen familj (henne)?

En sak har jag dock lärt mig utav allt detta:
Mina barn skall ALDRIG bli behandlade på samma sätt som jag blev!

- Dom kommer alltid att ha mat på bordet.
(Som aldrig jag hade)

- Dom kommer alltid ha & få nya kläder!
(Som aldrig jag fick, Fick ärva utav Pamelas vänners barn bara för att hon lade alla pengar på sig själv)

- Dom kommer alltid att ha leksaker och saker som dom behöver!
(Som aldrig jag hade)

- Dom kommer aldrig att bli slagna elr misshandlade!
(Som alltid jag blev)

- Dom kommer alltid att ha/få oändligt mkt kärlek!
(Som aldrig jag fick)

Jag har nämligen svurit en ed:
"Behandla aldrig dina egna barn som du själv blev behandlad Madde, Låt inte dom få uppleva och gå igenom samma sak som du fick göra, Utsätt inte dom för risken att behöva gå omkring och känna som du känner idag. Utsätt aldrig dig elr barnen för ngt som kan göra att ni hamnar i samma situation som du sitter i idag, Att inte ha ngn "mor & dotter" relation, Utsätt inte dig & barnen för ngt som gör att dom aldrig vill ha med dig att göra"

Jag älskar mina barn och min underbara man mer än ngt annat på denna jorden.
Det finns det inte en levande (elr död för den delen) själ som kan ändra på <3

Mörkret jag bär på kommer jag nog som sagt alltid att få bära på.
Den bördan vill jag inte lägga på ngn annan.
Men ibland hade det varit så jäkla skönt att bara få gråta ut, skrika ut alla mina känslor och ha ngn som satt och lyssnade på en. Bara för att lätta lite på trycket iaf.!

Detta är inte riktat till min pappa & bonusmamma.
För dom har aldrig behandlat mig illa.
Det var nämligen inte dom jag bodde hos under min uppväxt.
Pappa & Bonusmamma, Jag älskar er. Ni betyder så mkt för mig <3

Hittade en bild på mig och min pappa tillsammans när jag var liten.
Hittade även en bild på min bonusmamma & mig (dock inte från närj ga var liten)
Jag älskar dessa bilderna & gud vad jag älskar mina föräldrar <3

Ibland orkar jag bara inte med det.
Så fort man planerar och känner att det känns rätt & ditten & datten då blir det bara sura miner!

Visst vi sa kanske från början att vi skulle ha dopet i Februari månad, Men det sa vi oxå i början på graviditeten vilket för oss då innebar att vi tog det datumet (11/2-2011) för att vi inte riktigt visste på pricken när Benjamin var beräknad.
När vi sen fick veta det så sa vi att vi skulle ha dopet i December bara för att slå ihop det med Amandas födelsedag för att underlätta för alla.
Men nej då blir det sura miner nu när vi har suttit och planerat och försökt göra det så bra som möjligt för alla. Då får man höra att vi tar det datumet bara för att vi inte vill ha vissa personer där.
Det handlar inte alls om vem vi vill ha på dopet elr inte, Hade vi inte velat ha dessa personerna på dopet hade vi inte ens skrivit upp dom på inbjudningslistan elr ngt. För visst hade det varit kul om alla i Martins släkt oxå hade kommit.
Men vi gör det för att underlätta, Vi tar ju och bestämmer oss efter vad vi tycker känns rätt för oss.
Nu tyckte vi att det kändes rätt för oss att ha dopet/kalaset den 12 December. Men nej då kan inte ngn i Martins släkt komma. Men det tycks att vi skall betala en resa upp till Tidaholm i November månad på 1500.- sen ovanpå allt ha pengar att roa oss för och samt köpa dop & bröllopspresent, Då är vi ju uppe i nästan 2500.- om inte mer bara där.
Vrf skall vi slänga ut en jäkla massa pengar på en resa som kostar oss 1500.- om ändå ingen annan gör det för att komma på Benjamins dop & Amandas födelsedag?
Nej tack, Jag dansar inte efter andras pipor och kan inte folk anpassa sig efter oss så tänker fan inte jag heller göra det åt andra, Så enkelt är det.
Och vi har hela tiden sagt att vi gärna vill komma upp till dopet/bröllopet, Men inte för den summan priset, Sen dessutom så sätter inte jag mig på ett tåg och reser flera mil/flera timmar med 3 ungar, En jäkla massa packning & barnvagn. Det gör jag bara inte så enkelt är det.

Det gnälls nu över att vi planerat ha dopet i December, Men vad är det att gnälla över?
Vi har iaf tagit oss tid och pengar för att komma på ett (2 i 1) dop, Men det har inte tagits ngn tid elr pengar på att komma på Amandas dop, & Nu ovanpå allt så skall det inte kommas på Benjamins heller. Vi är för fan inte heller ngr miljonärer. Men men, Skit samma. Vi kommer inte att ta oss tid elr pengar för att åka på fler dop eftersom att det inte görs detsamma mot oss.

Men nu har vi pratat lite här hemma och vi sa det att vi skall ha dopet i Januari, Och kan folk inte komma så "Fine". Inget vi kan göra ngt åt, Nu har vi ändå ändrat oss för att ANPASSA oss efter alla andra. Men en sak är säker, Komms det inte på detta dopet (iheller) så är det fan i med droppen, Det sa Martin oxå.

Jag blir bara så jäkla irriterad och förbannad.
Vrf vi ville ha dopet i December var ju bara för att jag vill att Benjamin döps vid 3 månaders ålder, För sen tycker jag att det är för sent, Jag tycker det blir för stort annars. Att döpa ett barn när det är äldre än 3 månader tycker jag är försent, Sen får folk tycka vad dom vill. Tyck jag är blåst i huvudet som tycker så men det är så jag tycker och det kan ni aldrig ändra på. Amanda är döpt i 3 månaders åldern och jag vill att Benjamin skall vara det samma. Nu blir inte fallet så med tanke på alla problem & sura miner som uppstår.

Jaja, vi får helt enkelt vänta och se hur det blir. Skriver folk till oss inom den närmsta tiden elr så att dom inte tänker/kan komma i Januari så skiter jag fullständigt i dom personerna. För jag tänker inte ändra mig och så mer nu. Nu har vi redan fått ändra oss från en månad (Som VI så gärna ville ha och tyckte var perfekt) till en månad som bara är piss... (Enligt min mening)... Men men!!!

Nej, Nu skall jag mysa med min son!!!

Ciao ciao!!!

Hejsan!!

Idag har vi haft att göra.
Vi har gjort iordning klädkammaren (IGEN), Så nu ser den normal ut. Barnens byrolådor har rensats så att nu är där iordning i dom.
Möblerade om på toan så vi fick in skötbordet. Vi valde att använda Amandas gamla då det säkert bara kommer att användas i 2-3 månader, Amanda använde vi det bara till i 2 månader då hon inte vill ligga på det mer sen. Även reseväskan är helt färdig packad nu (Bortsett från byxor + tröjor till mig) även babyskyddet är uppe nu och står iordning för avfärd.

Nu när allt för lilleman är färdigt så väntar vi bara på att vattnet skall gå så vi kan åka in och få ut vår lille prins :D <3

Är inne på min första rökfria dag & jag kan lova att det känns i hela kroppen och fingrar och allt.
Humöret är inte alls på topp. Egentligen hade jag sagt till mig själv att jag inte skulle sluta röka förrens barnen blivit lite äldre, Bara för att kunna koppla av och varva ner med ngt man gjort i så många år om man blir stressad elr känner sig besvärad med ngt. Men jag har väl gett mig in i det dels för Martins skull, Han klagar ju så mkt på att det luktar äkligt och ditt och datt. Och visst, Det luktar väl inte hallon precis, Men det är ngt jag gjort i så pass många år att jag känner jag har svårt för att bara lägga det till sidan för att sluta tvärt... Men men, Nu är det som det är helt enkelt ...!

Har fått 2 speciella låtar på huvudet:

Shakira - Waka Waka


Justin Bieber - Somebody to love


Nej det var väl allt jag hade att säga för idag...!

Ciao ciao!

Hejsan!

Har inte skrivit på ett par dagar, Men det är bara för att jag inte känner jag har ngt att skriva om.
Det finns nämligen inget intressant att meddela omvärlden om. Inget som jag anser och tycker att dom bör veta iaf...!

Idag är det den SVENSKA NATIONALDAGEN och det gillas skarpt.
Skall gå ner och kolla på dom olika aktiviteterna nere på Centrum sen med min dotter och min mamma.
Sen blir det fika på Café Uven, Skall fota lite där nere oxå hade jag tänkt :)
Men först och främst blir det lite frukost här hemma för oss då vi inte har ätit det ännu.
Sen göra oss iordning och traska iväg.

I Fredags var jag, Amanda, Rebecca & hennes son Albin och min mamma i barsebäckshamn och fikade. Brände ryggen nåt så kopiöst, Sen kom min svägerska igår med hennes och min brors son och då badade vi alla i poolen, Sen brände jag ryggen ännu mer ute på vår baksida. Har ont som in i helvete i den och det känns som det aldrig kommer att gå över.
Idag skall jag deffenitivt inte ha linne på mig för jag vill inte bränna mig ännu mer :(

Nej nu skall jag inte sitta här mer och degga, Frullen skall fram och sen göra sig iordning.

Ciao ciao.

Du
gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag
hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
...Din sol, Din himmel, Dina ängder
gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Du
tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över
jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill
leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.