24 Oktober 2010 - Långt där inne...
Datum: 2010-10-24
Tid: 16:20:33
Tid: 16:20:33
..Finns det ett mörker.
En massa känslor som bara vill komma ut, Men dom sitter fast, Inpräntade i mig och kommer ingenstans!
Jag vet inte hur jag skall göra för att släppa ut dom och befria mig från dom.
Ibland vill jag bara kunna skrika rakt ut om allt & ingenting.
Det finns så mkt som bubblar inom mig, Men jag kan inte förmedla ngt utav det!
Det är verkligen frustrerande för jag vet inte hur jag skall göra elr gå till väga.
Ibland kommer den där känslan "Fan vad rutten jag känner mig", Vrf den kommer har jag inte ngn som helst anning om. För hur det än är så är det inte jag som skall behöva känna mig rutten för hur jag blivit behandlad, Det är ju inte jag som gjort fel.
Det är ju personen som uppfustrat mig som borde känna sig rutten för alla fel hon gjort!
Men ändå är det jag som känner mig rutten, Det är ju inte jag som skall vissa skuldkänslor. Det är ju personen i fråga, elr har jag fel?
Vrf känner jag mig så rutten ibland?
Den frågan ställer jag mig varje gång!
Kan det vara för hur jag växt upp?
För hur jag blivit behandlad som liten fram tills nu?
Ja, Det är deffenitivt därför!
Vrf var jag ett utav alla dom barnen på jorden som fick en sådan usel, Hemsk och elak uppväxt?
Vrf var jag ett barn som blev misshandlad under hela min uppväxt både fysiskt & psykiskt?
Vrf finns det inte en levande själ på jorden som kan svara på alla mina frågor?
Vrf finns det inte ngn som jag kan sätta mig ner med, Få gråta ut hos, Få ställa alla mina frågor till, Berätta om allt det hemska jag fått uppleva och stå ut med.
Vrf finns det ingen jag kan få skrika ut alla mina känslor för?
Detta mörker, Helvete & dessa hemska känslor kommer jag alltid få bära på.
Trotts att jag kanske mår bra idag, Vissar en glad fasad utåt så finns alltid detta hemska inom mig.
Det tär på mig och äter upp mig långsamt inifrån.
I dagens läge kan jag ju sitta och säga:
- Det är ju tur att allt detta hemska hände mig egentligen.
Det är tur jag träffade dom idioterna jag varit tillsammans med.
Hade jag inte träffat dom (den näst sista iaf) så hade jag inte suttit här idag.
För att när jag träffade honom och han gjorde slut efter 1 år så fick det mig att gå drogernas väg.
Hade jag inte hamnat i den skiten hade jag inte hamnat på behandlingshem, Hade jag inte hamnat där så hade jag aldrig träffat mitt förra förhållande där jag oxå levde i missär.
Hade jag inte träffat den killen så hade jag aldrig träffat Martin, Hade jag alrdig träffat Martin så hade jag aldrig fått mina underbara barn. Så i all otur resulterade det senare i bara tur.
Jag fick världens underbaraste man som älskar mig för den jag är, & världens vackraste, Underbaraste & fantastiska barn tillsammans med honom <3
Jag ångrar inget utav det jag gjort, För hade jag inte gjort det så hade jag aldrig varit där jag är idag. Visst finns det dagar då jag önskar att jag kunde leva om allt och att jag då aldrig skulle gjort ngt utav det utan ändå försöka ta mig en annan väg fram för att få min dröm prins (Martin Sahlin). Men gjort är gjort och det är oxå tack vare det jag träffade Martin <3
Idag är jag väl glad och så men vissa dagar är jag bara så arg & frustrerad för att ingen förstår hur jag känner, Ingen förstår hur jag mår. Ni har själv inte fått uppleva det jag fått uppleva utav denna hemska människa, Det gör mig så arg. För vrf skulle just jag behöva gå igenom detta och bli ett offer för min egen familj (henne)?
En sak har jag dock lärt mig utav allt detta:
Mina barn skall ALDRIG bli behandlade på samma sätt som jag blev!
- Dom kommer alltid att ha mat på bordet.
(Som aldrig jag hade)
- Dom kommer alltid ha & få nya kläder!
(Som aldrig jag fick, Fick ärva utav Pamelas vänners barn bara för att hon lade alla pengar på sig själv)
- Dom kommer alltid att ha leksaker och saker som dom behöver!
(Som aldrig jag hade)
- Dom kommer aldrig att bli slagna elr misshandlade!
(Som alltid jag blev)
- Dom kommer alltid att ha/få oändligt mkt kärlek!
(Som aldrig jag fick)
Jag har nämligen svurit en ed:
"Behandla aldrig dina egna barn som du själv blev behandlad Madde, Låt inte dom få uppleva och gå igenom samma sak som du fick göra, Utsätt inte dom för risken att behöva gå omkring och känna som du känner idag. Utsätt aldrig dig elr barnen för ngt som kan göra att ni hamnar i samma situation som du sitter i idag, Att inte ha ngn "mor & dotter" relation, Utsätt inte dig & barnen för ngt som gör att dom aldrig vill ha med dig att göra"
Jag älskar mina barn och min underbara man mer än ngt annat på denna jorden.
Det finns det inte en levande (elr död för den delen) själ som kan ändra på <3
Mörkret jag bär på kommer jag nog som sagt alltid att få bära på.
Den bördan vill jag inte lägga på ngn annan.
Men ibland hade det varit så jäkla skönt att bara få gråta ut, skrika ut alla mina känslor och ha ngn som satt och lyssnade på en. Bara för att lätta lite på trycket iaf.!
Detta är inte riktat till min pappa & bonusmamma.
För dom har aldrig behandlat mig illa.
Det var nämligen inte dom jag bodde hos under min uppväxt.
Pappa & Bonusmamma, Jag älskar er. Ni betyder så mkt för mig <3
Hittade en bild på mig och min pappa tillsammans när jag var liten.
Hittade även en bild på min bonusmamma & mig (dock inte från närj ga var liten)
Jag älskar dessa bilderna & gud vad jag älskar mina föräldrar <3
En massa känslor som bara vill komma ut, Men dom sitter fast, Inpräntade i mig och kommer ingenstans!
Jag vet inte hur jag skall göra för att släppa ut dom och befria mig från dom.
Ibland vill jag bara kunna skrika rakt ut om allt & ingenting.
Det finns så mkt som bubblar inom mig, Men jag kan inte förmedla ngt utav det!
Det är verkligen frustrerande för jag vet inte hur jag skall göra elr gå till väga.
Ibland kommer den där känslan "Fan vad rutten jag känner mig", Vrf den kommer har jag inte ngn som helst anning om. För hur det än är så är det inte jag som skall behöva känna mig rutten för hur jag blivit behandlad, Det är ju inte jag som gjort fel.
Det är ju personen som uppfustrat mig som borde känna sig rutten för alla fel hon gjort!
Men ändå är det jag som känner mig rutten, Det är ju inte jag som skall vissa skuldkänslor. Det är ju personen i fråga, elr har jag fel?
Vrf känner jag mig så rutten ibland?
Den frågan ställer jag mig varje gång!
Kan det vara för hur jag växt upp?
För hur jag blivit behandlad som liten fram tills nu?
Ja, Det är deffenitivt därför!
Vrf var jag ett utav alla dom barnen på jorden som fick en sådan usel, Hemsk och elak uppväxt?
Vrf var jag ett barn som blev misshandlad under hela min uppväxt både fysiskt & psykiskt?
Vrf finns det inte en levande själ på jorden som kan svara på alla mina frågor?
Vrf finns det inte ngn som jag kan sätta mig ner med, Få gråta ut hos, Få ställa alla mina frågor till, Berätta om allt det hemska jag fått uppleva och stå ut med.
Vrf finns det ingen jag kan få skrika ut alla mina känslor för?
Detta mörker, Helvete & dessa hemska känslor kommer jag alltid få bära på.
Trotts att jag kanske mår bra idag, Vissar en glad fasad utåt så finns alltid detta hemska inom mig.
Det tär på mig och äter upp mig långsamt inifrån.
I dagens läge kan jag ju sitta och säga:
- Det är ju tur att allt detta hemska hände mig egentligen.
Det är tur jag träffade dom idioterna jag varit tillsammans med.
Hade jag inte träffat dom (den näst sista iaf) så hade jag inte suttit här idag.
För att när jag träffade honom och han gjorde slut efter 1 år så fick det mig att gå drogernas väg.
Hade jag inte hamnat i den skiten hade jag inte hamnat på behandlingshem, Hade jag inte hamnat där så hade jag aldrig träffat mitt förra förhållande där jag oxå levde i missär.
Hade jag inte träffat den killen så hade jag aldrig träffat Martin, Hade jag alrdig träffat Martin så hade jag aldrig fått mina underbara barn. Så i all otur resulterade det senare i bara tur.
Jag fick världens underbaraste man som älskar mig för den jag är, & världens vackraste, Underbaraste & fantastiska barn tillsammans med honom <3
Jag ångrar inget utav det jag gjort, För hade jag inte gjort det så hade jag aldrig varit där jag är idag. Visst finns det dagar då jag önskar att jag kunde leva om allt och att jag då aldrig skulle gjort ngt utav det utan ändå försöka ta mig en annan väg fram för att få min dröm prins (Martin Sahlin). Men gjort är gjort och det är oxå tack vare det jag träffade Martin <3
Idag är jag väl glad och så men vissa dagar är jag bara så arg & frustrerad för att ingen förstår hur jag känner, Ingen förstår hur jag mår. Ni har själv inte fått uppleva det jag fått uppleva utav denna hemska människa, Det gör mig så arg. För vrf skulle just jag behöva gå igenom detta och bli ett offer för min egen familj (henne)?
En sak har jag dock lärt mig utav allt detta:
Mina barn skall ALDRIG bli behandlade på samma sätt som jag blev!
- Dom kommer alltid att ha mat på bordet.
(Som aldrig jag hade)
- Dom kommer alltid ha & få nya kläder!
(Som aldrig jag fick, Fick ärva utav Pamelas vänners barn bara för att hon lade alla pengar på sig själv)
- Dom kommer alltid att ha leksaker och saker som dom behöver!
(Som aldrig jag hade)
- Dom kommer aldrig att bli slagna elr misshandlade!
(Som alltid jag blev)
- Dom kommer alltid att ha/få oändligt mkt kärlek!
(Som aldrig jag fick)
Jag har nämligen svurit en ed:
"Behandla aldrig dina egna barn som du själv blev behandlad Madde, Låt inte dom få uppleva och gå igenom samma sak som du fick göra, Utsätt inte dom för risken att behöva gå omkring och känna som du känner idag. Utsätt aldrig dig elr barnen för ngt som kan göra att ni hamnar i samma situation som du sitter i idag, Att inte ha ngn "mor & dotter" relation, Utsätt inte dig & barnen för ngt som gör att dom aldrig vill ha med dig att göra"
Jag älskar mina barn och min underbara man mer än ngt annat på denna jorden.
Det finns det inte en levande (elr död för den delen) själ som kan ändra på <3
Mörkret jag bär på kommer jag nog som sagt alltid att få bära på.
Den bördan vill jag inte lägga på ngn annan.
Men ibland hade det varit så jäkla skönt att bara få gråta ut, skrika ut alla mina känslor och ha ngn som satt och lyssnade på en. Bara för att lätta lite på trycket iaf.!
Detta är inte riktat till min pappa & bonusmamma.
För dom har aldrig behandlat mig illa.
Det var nämligen inte dom jag bodde hos under min uppväxt.
Pappa & Bonusmamma, Jag älskar er. Ni betyder så mkt för mig <3
Hittade en bild på mig och min pappa tillsammans när jag var liten.
Hittade även en bild på min bonusmamma & mig (dock inte från närj ga var liten)
Jag älskar dessa bilderna & gud vad jag älskar mina föräldrar <3
Rebecca & Albin
KÄRLEK! <3
Carolina (kusin)
Madde lilla, det är okej att känna som du gör, det är okej att gråta & skrika, det är okej att fråga om hjälp när du behöver :) du ska inte vara rädd för att fråga, men du ska osså se till ditt inre att du har blivit en stark människa och utsrålar glädje ifrån dig fast att dú inte tycker det :) Du har gått igenom mycket men du har oxå klarat av det och blivit en mamma med familj, ordnat upp det för dej :) Jag är bara ett samtal ifrån. kramar om <3
Sanne
För 3-4 år sedan träffade jag dig på fest på Valborg. jag kom dit med en vän och du var där (du minns säkert inte mig men ja) jag minns dig väl, inte bara för jag bott i Kävlinge, utan för du berättade lite om din uppväxt. Kommer ihåg att du berättade hur du hade haft det hos någon foster familj och jag blir än i dag så arg när jag tänker på det du berättade då. Nu har jag bara hört en bråkdel av ditt liv - men ingen människa ska ha en sån uppväxt som du haft. Skönt att du äntligen hittat vem du är och du fått din fina familj. Jag önskar er all lycka i framtiden :)
Trackback
