29 Maj 2010 - Hjärtat brister
Datum: 2010-05-29
Tid: 16:19:36
Tid: 16:19:36
Hejsan!
Ja ni läste helt rätt.
Mitt hjärta brister när det alltid skall behöva vara på detta jäkla viset.
Jag sitter fast hemma med 2 ungar och en unge i magen som inte gör dagen lättare för mig medans han som vanligt smiter undan. Är så in i helvetes jäkla trött på att det alltid är jag som skall behöva vara den som får stå emot.
Igår kväll frågade jag honom om han inte skulle kunna cykla ner till ICA (Som imorrse) för att handla pålägg innan han skulle åka iväg för jag kan nämligen inte gå ngnstans förrens jag har fått mat i magen, Men inte kunde han göra det åt mig. Nej då gick han rätt ut och satte sig vid sin jäkla dator sen satt han där tills han skulle bli hämtad...
Igår sa han även att det skulle ta max 3 timmar hemma hos Christer och hjälpa honom att montera en yterdörr, Han blev hämtad vid 09.30 imorrse, Och fortfarande inte kommit hem. Då vill jag gärna veta hur långa dom 3 timmarna för dom är...!
Det är detta som gör mig så in i helvetes förbannad.
Att han smiter undan och lämnar mig i sticket med 2 ungar, Samt att jag ovanpå allt är gravid och har värkar och foglosning till 1000, Detta gör mig förbannad så in i helvete.
Hur mkt har han träffat Sofia och ängnat henne ngn tid denna helgen, Hon kom vid 17.00-17.30 igår, Sen gick hon och Samantha och la sig vid 20.00 tiden om inte tidigare till och med, Det blev inte så mkt umgås mellan dom igår, Idag sticker han hemifrån och är inte hemma på hela dagen och har fortfarande inte kommit hem än... Hur mkt träffar han Sofia idag? Sen så åker hon ju hem imorron och under morgon dagen kommer han för det mesta att sitta framför datorn och uggla... Tycker det är bedrövligt...
Att hjälpa alla andra är viktigare än familjen, Och att inte ens kunna ställa upp och hjälpa mig imorrse och sticka ner om snabbt till ICA och handla lite pålägg det är tydligen för mkt begärt ... Blir så in i helevetes förbannad.
Hade det inte varit för att denna graviditeten är så otroligt jobbig som den är så hade jag inte brytt mig lika mkt, Men att han har mage att smita undan hela tiden och lämna mig i sticket med barnen och skita i att ta sitt ansvar för familjen det är det sämsta en människa kan göra...
Jag är på bristningsgränsen just nu.
Mitt humör/tålamod tryter och min stubin håller på att brinna upp.
Det finns snart inte så värst mkt kvar att rädda i detta förhållandet om han skall hålla på så här...!
Nä, Ngn gång får det faktist ha ett slut och görs det inte ngt åt detta nu så vet jag inte vad jag gör.
Då har jag nog inget val än att göra det som jag sist på jorden vill göra. Men jag orkar inte mer.
Mina krafter tar oxå slut ngn gång och det har dom börjat göra här nu.
Men vad får man för det?
Inte ett piss.
När han har helg och är ledig så förväntar man sig ändå att han skall vara hemma och umgås med familjen och hitta på saker tillsammans med oss, Men nejdå. Då åker vi iväg och är borta hela dagen för att slippa ta barnen och höra på deras gnäll och tjat.
Undrar hur det skall bli när Benjamin kommer till världen då. Jag har stora funderingar kring det.
Om jag verkligen skall behålla honom elr inte. Det finns ju adoption och det ligger just nu högt på min lista med tanke på att jag är den ända som får ta hand om barnen. Till och med när han är hemma.
Inte ens på kvällen kan han ta insiativet att ta Amanda om hon skriker och gråter och försöka få henne att somna i hans famn, Nej då skall jag behöva göra det om jag ligger på soffan och kopplar av för att jag har väldigt mkt foglosning på kvällen, Nej då skall jag behöva ränna upp och ta Amanda för att få henne att somna. Allt bara för att han sitter och spelar CS och då kan man ju inte lämna datorn, Och tålamod till att ha henne i famnen och få henne att somna har han inte heller för 5 öre. Tar han henne om hon skriker och gråter Och hon fortsätter att föra liv i hans famn så sätter han ner henne på golvet och skiter i vilket efter det. Ist för att göra det så kunde han ju ha varit lite mer tålmodig och bestämmd...!
Mitt huvud exploderar snart och det känns som jag är på väg in i väggen...!
Undrar vart fan detta skall leda.
Men jag orkar verkligen inte med detta mer, All min ork och alla mina krafter är totalt slut körda och jag undrar vart jag skall få ny ork och nya krafter ifrån, Det är ju inte direkt ngn som stöttar mig och ger mig lite kraft och ork...
Gud vad jag hatar detta.
Om jag bara kunde spola tillbaka tiden till då jag var liten igen sen skulle jag sett till att jag aldrig hade blivit vuxen...! Då hade man kanske sluppit allt detta.
Det är inte det att jag inte älskar mina barn för det gör jag, Dom är det bästa som har hänt mig i mitt liv och det finns inget jag skulle vilja göra ogjort med dom.
Men man önskar ju så klart att man fick lite kärlek, Ork, Kraft, Uppmärksamhet och lite hjälp från den man har barnen tillsammans med. Det hade underlättat lite för min del oxå...!
Usch, Nej nu skall inte sitta här och beklaga mig mer.
Ville bara skriva av mig då jag mår så pass dåligt som jag gör... :'(
Ciao ciao.
Ja ni läste helt rätt.
Mitt hjärta brister när det alltid skall behöva vara på detta jäkla viset.
Jag sitter fast hemma med 2 ungar och en unge i magen som inte gör dagen lättare för mig medans han som vanligt smiter undan. Är så in i helvetes jäkla trött på att det alltid är jag som skall behöva vara den som får stå emot.
Igår kväll frågade jag honom om han inte skulle kunna cykla ner till ICA (Som imorrse) för att handla pålägg innan han skulle åka iväg för jag kan nämligen inte gå ngnstans förrens jag har fått mat i magen, Men inte kunde han göra det åt mig. Nej då gick han rätt ut och satte sig vid sin jäkla dator sen satt han där tills han skulle bli hämtad...
Igår sa han även att det skulle ta max 3 timmar hemma hos Christer och hjälpa honom att montera en yterdörr, Han blev hämtad vid 09.30 imorrse, Och fortfarande inte kommit hem. Då vill jag gärna veta hur långa dom 3 timmarna för dom är...!
Det är detta som gör mig så in i helvetes förbannad.
Att han smiter undan och lämnar mig i sticket med 2 ungar, Samt att jag ovanpå allt är gravid och har värkar och foglosning till 1000, Detta gör mig förbannad så in i helvete.
Hur mkt har han träffat Sofia och ängnat henne ngn tid denna helgen, Hon kom vid 17.00-17.30 igår, Sen gick hon och Samantha och la sig vid 20.00 tiden om inte tidigare till och med, Det blev inte så mkt umgås mellan dom igår, Idag sticker han hemifrån och är inte hemma på hela dagen och har fortfarande inte kommit hem än... Hur mkt träffar han Sofia idag? Sen så åker hon ju hem imorron och under morgon dagen kommer han för det mesta att sitta framför datorn och uggla... Tycker det är bedrövligt...
Att hjälpa alla andra är viktigare än familjen, Och att inte ens kunna ställa upp och hjälpa mig imorrse och sticka ner om snabbt till ICA och handla lite pålägg det är tydligen för mkt begärt ... Blir så in i helevetes förbannad.
Hade det inte varit för att denna graviditeten är så otroligt jobbig som den är så hade jag inte brytt mig lika mkt, Men att han har mage att smita undan hela tiden och lämna mig i sticket med barnen och skita i att ta sitt ansvar för familjen det är det sämsta en människa kan göra...
Jag är på bristningsgränsen just nu.
Mitt humör/tålamod tryter och min stubin håller på att brinna upp.
Det finns snart inte så värst mkt kvar att rädda i detta förhållandet om han skall hålla på så här...!
Nä, Ngn gång får det faktist ha ett slut och görs det inte ngt åt detta nu så vet jag inte vad jag gör.
Då har jag nog inget val än att göra det som jag sist på jorden vill göra. Men jag orkar inte mer.
Mina krafter tar oxå slut ngn gång och det har dom börjat göra här nu.
Men vad får man för det?
Inte ett piss.
När han har helg och är ledig så förväntar man sig ändå att han skall vara hemma och umgås med familjen och hitta på saker tillsammans med oss, Men nejdå. Då åker vi iväg och är borta hela dagen för att slippa ta barnen och höra på deras gnäll och tjat.
Undrar hur det skall bli när Benjamin kommer till världen då. Jag har stora funderingar kring det.
Om jag verkligen skall behålla honom elr inte. Det finns ju adoption och det ligger just nu högt på min lista med tanke på att jag är den ända som får ta hand om barnen. Till och med när han är hemma.
Inte ens på kvällen kan han ta insiativet att ta Amanda om hon skriker och gråter och försöka få henne att somna i hans famn, Nej då skall jag behöva göra det om jag ligger på soffan och kopplar av för att jag har väldigt mkt foglosning på kvällen, Nej då skall jag behöva ränna upp och ta Amanda för att få henne att somna. Allt bara för att han sitter och spelar CS och då kan man ju inte lämna datorn, Och tålamod till att ha henne i famnen och få henne att somna har han inte heller för 5 öre. Tar han henne om hon skriker och gråter Och hon fortsätter att föra liv i hans famn så sätter han ner henne på golvet och skiter i vilket efter det. Ist för att göra det så kunde han ju ha varit lite mer tålmodig och bestämmd...!
Mitt huvud exploderar snart och det känns som jag är på väg in i väggen...!
Undrar vart fan detta skall leda.
Men jag orkar verkligen inte med detta mer, All min ork och alla mina krafter är totalt slut körda och jag undrar vart jag skall få ny ork och nya krafter ifrån, Det är ju inte direkt ngn som stöttar mig och ger mig lite kraft och ork...
Gud vad jag hatar detta.
Om jag bara kunde spola tillbaka tiden till då jag var liten igen sen skulle jag sett till att jag aldrig hade blivit vuxen...! Då hade man kanske sluppit allt detta.
Det är inte det att jag inte älskar mina barn för det gör jag, Dom är det bästa som har hänt mig i mitt liv och det finns inget jag skulle vilja göra ogjort med dom.
Men man önskar ju så klart att man fick lite kärlek, Ork, Kraft, Uppmärksamhet och lite hjälp från den man har barnen tillsammans med. Det hade underlättat lite för min del oxå...!
Usch, Nej nu skall inte sitta här och beklaga mig mer.
Ville bara skriva av mig då jag mår så pass dåligt som jag gör... :'(
Ciao ciao.
Trackback
