6 September 2010 - Jätte jobbigt !!!
Datum: 2010-09-06
Tid: 09:39:36
Tid: 09:39:36
Hejsan!
Ja det är en ny vecka och med den innebär det nya möjligheter.
Kanske inte så jätte många men dom få som dyker upp är väl alltid roliga hehe :P
Gick upp 07.50 då min man ringde och väckte mig, Skulle ju upp för att göra mig iordning, Fixa frulle, Få upp Amanda (Som verkligen verkar hata att gå upp så här tidigt). Försökte få i henne frukost (Som inte är så popis att äta så här tidigt), Hon vägrade äta förutom 3 bitar macka. Fick bytat blöja, På med kläder på henne borstat håret & tänderna på henne. På med skorna och jacka och sen traskade vi iväg till dagiset. Vi kom ditt och det vissade sig att vi mammor inte skulle vara med idag, Fick in henne till samlingen och där lämnade jag över henne till en utav dagis fröknarna, Då kom det. Mitt hjärta bokstavligen brast och jag kände mig redan då som en ur usel mamma (Fast att jag inte borde göra det för det är bara en period så här i början). Men som sagt, Amanda började stor tjuta och tårarna sprutade till höger och vänster, Hon skrek mamma & pappa och när jag då samtidigt som detta skulle säga hejdå till henne och pussade henne på munnen fick jag brått att komma ut och sätta på mig skorna innan gråten som satt i halsen på mig kom.
Nu sitter jag här hemma och det kommer en och annan tår, Egentligen vet jag inte riktigt vrf men det kan ju bero på att jag har gått hemma med Amanda i snart nästan 2 år, Haft henne vid min sida dag som natt lixom, Och nu helt plötsligt behöva lämna bort henne, Det känns i hjärtat. Jag vet att hon är i trygga händer och har det bra och så där va, Men det är ändå jätte jobbigt för min del :(
Förmodligen så har det redan gått över på henne, Nu sitter hon säkert där och sjunger med dom andra barnen och har det jätte roligt. Så att sen när jag kommer och skall hämta henne igen vid 11.00 så kommer hon väl inte ens vilja gå med mig hem.
Idag är det bara 7 dagar kvar till BF, & ni kan tro jag börjar bli rädd. Egentligen vet jag inte riktigt vrf jag e rädd, Men kanske för att gå över tiden, Rädd för att det skall bli en "jätte" jag kommer få krysta ut, Rädd för att spricka ännu mer än jag gjorde första gången, Rädd för att ngt allvarligt skall hända. Ja rädd för det mesta faktist. Jag vet ju om att det kommer gå bra hur det än slutar va, Men rädd det är man ju alltid. Att jag hade en sån enkel & snabb förlossning när vi skulle ha Amanda det var nog bara rena turen. En sån tur får man nog bara 1 gång i livet (känns det som) haha :P
Idag skall jag inte göra så värst mkt, Sitta hemma och bara degga fram tills klockan blir 11, Man kanske skulle sova en stund hehe :D
Kan inte klockan bli 11 så jag får hämta hem min prinsessa, Saknar henne så oerhört mkt.
Mitt hjärta är inte helt utan henne :'(.
Men men, Detta är helt enkelt ngt man får vänja sig vid.
Jag kommer vänja mig vid det sen, För sen har jag ju ändå Benjamin att fokusera på när hon är på dagis så då gör ju han det lättare för mig. Det kommer kännas bra sen när inskolningen är klar för då har (förhoppningsviss) Benjamin kommit, Då har jag ändå 5 timmar/3 dagar i veckan med honom själv här hemma, Där vi kan gå ut och gå på promenader och bara ha det allmänt mysigt han och jag, Jag får lixom fokusera mig på bara honom under dessa timmarna då prinsessan är på dagis. Det kommer ju underlätta riktigt mkt då ju. Men just nu, Känns det riktigt jobbigt, För nu sitter man här i sin ensamhet, Har varken Amanda elr Benjamin. Så det blir lixom så tomt och tyst och så oerhört tråkigt här hemma :(
Nej nu skall jag inte sitta här och gnälla mer. Jag går och lägger mig en stund och sen går jag upp igen när det är dags att hämta sessan :D <3
Ciao ciao!!!
Ja det är en ny vecka och med den innebär det nya möjligheter.
Kanske inte så jätte många men dom få som dyker upp är väl alltid roliga hehe :P
Gick upp 07.50 då min man ringde och väckte mig, Skulle ju upp för att göra mig iordning, Fixa frulle, Få upp Amanda (Som verkligen verkar hata att gå upp så här tidigt). Försökte få i henne frukost (Som inte är så popis att äta så här tidigt), Hon vägrade äta förutom 3 bitar macka. Fick bytat blöja, På med kläder på henne borstat håret & tänderna på henne. På med skorna och jacka och sen traskade vi iväg till dagiset. Vi kom ditt och det vissade sig att vi mammor inte skulle vara med idag, Fick in henne till samlingen och där lämnade jag över henne till en utav dagis fröknarna, Då kom det. Mitt hjärta bokstavligen brast och jag kände mig redan då som en ur usel mamma (Fast att jag inte borde göra det för det är bara en period så här i början). Men som sagt, Amanda började stor tjuta och tårarna sprutade till höger och vänster, Hon skrek mamma & pappa och när jag då samtidigt som detta skulle säga hejdå till henne och pussade henne på munnen fick jag brått att komma ut och sätta på mig skorna innan gråten som satt i halsen på mig kom.
Nu sitter jag här hemma och det kommer en och annan tår, Egentligen vet jag inte riktigt vrf men det kan ju bero på att jag har gått hemma med Amanda i snart nästan 2 år, Haft henne vid min sida dag som natt lixom, Och nu helt plötsligt behöva lämna bort henne, Det känns i hjärtat. Jag vet att hon är i trygga händer och har det bra och så där va, Men det är ändå jätte jobbigt för min del :(
Förmodligen så har det redan gått över på henne, Nu sitter hon säkert där och sjunger med dom andra barnen och har det jätte roligt. Så att sen när jag kommer och skall hämta henne igen vid 11.00 så kommer hon väl inte ens vilja gå med mig hem.
Idag är det bara 7 dagar kvar till BF, & ni kan tro jag börjar bli rädd. Egentligen vet jag inte riktigt vrf jag e rädd, Men kanske för att gå över tiden, Rädd för att det skall bli en "jätte" jag kommer få krysta ut, Rädd för att spricka ännu mer än jag gjorde första gången, Rädd för att ngt allvarligt skall hända. Ja rädd för det mesta faktist. Jag vet ju om att det kommer gå bra hur det än slutar va, Men rädd det är man ju alltid. Att jag hade en sån enkel & snabb förlossning när vi skulle ha Amanda det var nog bara rena turen. En sån tur får man nog bara 1 gång i livet (känns det som) haha :P
Idag skall jag inte göra så värst mkt, Sitta hemma och bara degga fram tills klockan blir 11, Man kanske skulle sova en stund hehe :D
Kan inte klockan bli 11 så jag får hämta hem min prinsessa, Saknar henne så oerhört mkt.
Mitt hjärta är inte helt utan henne :'(.
Men men, Detta är helt enkelt ngt man får vänja sig vid.
Jag kommer vänja mig vid det sen, För sen har jag ju ändå Benjamin att fokusera på när hon är på dagis så då gör ju han det lättare för mig. Det kommer kännas bra sen när inskolningen är klar för då har (förhoppningsviss) Benjamin kommit, Då har jag ändå 5 timmar/3 dagar i veckan med honom själv här hemma, Där vi kan gå ut och gå på promenader och bara ha det allmänt mysigt han och jag, Jag får lixom fokusera mig på bara honom under dessa timmarna då prinsessan är på dagis. Det kommer ju underlätta riktigt mkt då ju. Men just nu, Känns det riktigt jobbigt, För nu sitter man här i sin ensamhet, Har varken Amanda elr Benjamin. Så det blir lixom så tomt och tyst och så oerhört tråkigt här hemma :(
Nej nu skall jag inte sitta här och gnälla mer. Jag går och lägger mig en stund och sen går jag upp igen när det är dags att hämta sessan :D <3
Ciao ciao!!!
Sandraa
Du gillar det ;) hehe! Det va ju bra att man kan bidra med nåt iaf :D <3<3<3
Bella
Hehe det kommer bli bättre ska du se och som du säger så kommer det ju ge dig tid med bara Benjamin! Sen har du båda vid andra tillfällen!! Jag längtar tills Lucas ska börja dagis men jag som du kommer nog också tycka det är jobbigt att lämna honom om han börjar gråta!! Men vi ska klara det med :D Kram
Trackback
